COOLTUR på schemat

Jag går mot min första vinter i Huset. Jag har inget bättre namn för det just nu, än Huset, men jag vill förstås att det ska heta något tjusigt. Eller ännu hellre något som låter lite coolt, men det där med att vara cool, det har jag nog aldrig fått någon riktig kläm på. Vi jobbar på det, jag och min katt Kotte. Han vill också bli cool. Så vi jobbar på med våra inre ”dämoner”, som Bergman uttryckte det, och speglar oss i varandra, våra tics och irrationella beteenden. ”Inte coolt”, säger jag till Kotte när han plötsligt börjar bita mig hårt i handen. Han ser lite skamsen ut men övergår snabbt till att tvätta sig. Som att inget hade hänt.

Riktigt lika lätt är det inte för mig att bryta ett beteende så där tvärt. Jag har märkt att en ljusskygg konspirationsteoretiker smyger omkring i mina inre avgrunder, och denna filur är långt ifrån cool. Snarare dryg, trångsynt och inskränkt. Men det finns bot för detta, tack och lov. En professor vid Mittuniversitetet som jag intervjuade häromdagen uttryckte det så här: ”Alla typer av kulturyttringar är överlägsna om man vill få syn på djupet inom sig. Man får tillgång till en värld som man aldrig når fram till om man håller fast i sin inskränkthet”. Huvudet på spiken, och jag fortsätter odla mitt inre landskap, cooltivera det, i min strävan efter att bli en bättre, coolare, kanske rent av bildad människa.

Värst bildad känns dessvärre inte den ledarskribent som häromdagen skrev i Dagens Nyheter att estetiska och praktiska ämnen borde hyvlas ned i skolan. Hur kan en ledarskribent på Sveriges största dagstidning vara så pinsamt okunnig om betydelsen av de praktiskt-estetiska ämnena? Eller är det jag som är naiv? Trodde att det är allmänt (er)känt att bild, slöjd och musik främjar förmågan till kommunikation, kreativitet, analys, tolka och förstå samt är identitetsskapande och ger självkänsla, alltså ovärderliga verktyg i livet. Och då har jag inte ens nämnt att det faktiskt finns samhällsnödvändiga yrken inom dessa områden också. Ledarskribenten tycker alltså att de ämnena är onödiga och tar tid från viktigare, teoretiska ämnen: ”inte för att det är dåligt att kunna måla och hyvla, men...”. Suck. Inte coolt!

För ett par helger sedan kulturade jag förresten i Lycksele. Först lyssnade jag på ett fantastiskt författarsamtal med Stina Wollter och sedan hade jag kurs med konstnärsföreningen i Lycksele, och det var verkligen coolt. Fin liten stad, mysig lokal och fina människor. Några bilder från kursen kan du se här. Och självporträttet ovan är även det från Lycksele-helgen.