Ett annat MINDSET

Igår kväll gick jag ned till ateljén för att jobba lite i min art journal, något jag inte gjort på väldigt länge. Jag går ju en konstskola här i Frankrike och då är fokuset lite annat – jag ska ju (försöka) skapa KONST, inte leka i en art journal.

Jag började som vanligt med att leta upp ett uppslag i min bok som kändes okej att jobba med och klippte ut en hög collagebilder ur ett magasin. Sedan satte jag igång. Men hu, vad trögt det gick. Efter en lång stunds systematiskt förvärrande av bilden jag höll på med, insåg jag att jag hade helt fel inställning till det jag höll på med. Jag hade tappat bort den där enkelheten, den där prestigelösa leklusten som brukar prägla art journaling. Mitt mindset var istället automatinställt på att skapa KONST.

Jag brottades en stund med den insikten och försökte intala mig själv ”det här är inte konst, det här är inte konst”, och till slut lossnade det. Plopp, liksom. Vid det laget hade jag dock redan så ingående massakrerat min ursprungliga vision av hur den bild jag höll på skulle kunna tänkas arta sig, så jag fick möblera om den ganska kraftigt. Men lusten kom tillbaka :) Här nedan bjuder jag på valda delar av den processen, som inspiration eller bara som en liten tröst att det när det ser som jävligast ut kan man faktiskt plötsligt få det att vända. Ofta handlar det om inställning ;)

Bild 1. Det här är bokuppslaget jag utgick från. Jag bestämde mig redan från början att endast spara ut ansiktet längst till vänster.

Bild 2.

När jag hade limmat på mina collagebilder såg det ut så här, och jag tyckte att jag hade något bra på gång....

Bild 3:

Sedan hände det här...och det blev värre och värre....När jag till slut kände att jag hade hamnat i rätt mood igen så blev slutresultatet som bilden längst upp på sida. Fast jag är inte helt överens med mig själv om jag är klar med den än eller inte.

Bilden kallar jag MOON LOST. Jag upptäckte när hela processen var slut att det liksom cirklade månar runt huvudmotivet. Cirklarna hade jag förflyttat från viadukten, som jag ju tog bort, ut till andra delar av bildytan. För det är ju så det ofta funkar – även det som vi täcker över hjälper oss framåt. Ibland finns det där bara för att tala om för oss vilken riktning vi kan ta. Det är det som jag brukar kalla för att man har som en liten dialog med bilden medan man skapar. Lyssnar man noga så kan man höra vart den vill :)